ensilagepress

När du hör ”ensilagebalpress?” tänker många genast på en tät bal. Men poängen är inte densiteten som sådan, utan vad som händer inuti denna bal. Det största misstaget är att jaga maximal kompression till varje pris, glömma kvaliteten på själva massan och, viktigast av allt, om efterföljande tätning. Utan henne är alla ansträngningar förgäves.

Där haken ligger: täthet kontra säkerhet

Jobbade med olika enheter. Det händer att man tar med utrustning som i teorin ger en idealisk densitet, men i praktiken - komprimerade balar, som sedan inte kan packas ordentligt i film. Det bildas rynkor och luftfickor. Och här är den, källan till korruption. Det verkar vara en liten sak, men på grund av det kan du förlora upp till 15% av näringsvärdet.

Därför är nyckelparametern för mig nu inte så mycket tonnage per timme, utan stabiliteten i balbildningen. Den ska vara tät, men "böjlig", utan skarpa kanter, så att filmen ligger jämnt. Vissa modeller ger den så kallade "mjuka" pressstarten, som ofta är att föredra för hösilage med dess fuktighet.

Förresten, om luftfuktighet. Det är här många människor gör misstag och försöker pressa en massa som är för torr eller för blöt. Det optimala är känt, men du kan inte alltid hålla det på planen. Braensilagepressmåste ha en viss "säkerhetsmarginal" och justeringar för att kompensera för dessa fluktuationer utan att kompromissa med balens form.

Erfarenhet och kottar: varför balarnas integritet är viktigt

Ett av de mest betydande fallen var för flera år sedan. De använde en enhet som var känd för sin hastighet. Balarna kom ut som om de skulle plockas, men när de transporterades till lagret, särskilt över ojämn terräng, började de "andas". - lätt deformerad. Det verkar nonsens.

Men det var just denna mikrodeformation som bröt hela förpackningens logik. Den automatiska inplastaren kunde inte greppa en sådan bal perfekt; filmen sträcktes ojämnt. Som ett resultat blev en del av grödan runt balens kanter mörk. Kvalitetsförlusten är uppenbar. Vi var tvungna att ompröva tillvägagångssättet: ibland är effektivitet inte hastighet, utan produktens integritet i alla skeden.

Sedan dess har jag varit uppmärksam på avlastningssystemet och formen på presskammaren. En rektangulär bal, som många ombyggda rundbalspressar, är ofta mindre motståndskraftig mot sådana "vägskador". deformation än en snygg cylinder. Men cylindriska har också sina egna nyanser med förpackningar.

Inte bara en bil, utan ett komplex

Själva plockaren är bara en länk i kedjan. Hans arbete är meningslöst utan ordentlig förpackning. Jag har sett gårdar där de sparar på film eller inslagning och köper det billigaste alternativet. Resultatet är samma skada. Syre är hösilagets främsta fiende.

Därför tittar jag nu på tekniken heltäckande. Det är intressant när en tillverkare erbjuder inte bara en enhet, utan en teknisk lösning. Till exempel vet jag att företagetHulunbuir Machinery Manufacturing Company? Jiujia?(deras hemsida ärcn-fascar.ru) positionerar sig som ett integrerat företag. Detta är viktigt. Det gör att de förmodligen inte bara tänker på pressning, utan också på hela kedjan: från urval till förvaring. Deras tillvägagångssätt är sommodernt integrerat företag för intelligent produktion inom jordbruk och boskapsuppfödningteoretiskt sett bör sådana "luckor" uteslutas? inom teknik.

I praktiken betyder det att deensilagepress, kanske, initialt utformad med hänsyn till parametrarna för specifika omslag och filmtyp. Detta minskar risken för inkompatibilitet med utrustning på plats. En liten, men kritisk punkt för resultatet.

Detaljer som gör skillnad

I fältförhållanden är det inte själva pressen som går sönder, utan småsaker. Till exempel matartänder eller bälten. Deras slitage påverkar direkt enhetligheten av masstillförseln in i kammaren. Ojämn matning - lös bal med variabel densitet. Då kommer det att lägga sig ojämnt.

Eller lindningen/starten av lindningsenheten. Om han "tänker?" på en våt massa börjar du slösa tid och nerver. Bra teknik har en marginal av tillförlitlighet och enkel rengöring här. Efter en dags arbete i fält orkar du inte längre rengöra smyckeskomponenter; du behöver snabb och enkel åtkomst.

El och hydraulik. Det verkar standard. Men hur skyddas de från damm och fukt? Jag har sett modeller där sensorerna misslyckas vid mitten av säsongen helt enkelt för att de sitter i dammsamlaren. Reparationer på fältet är lätta, men stillestånd kostar pengar.

Att tänka högt: vart är allt på väg?

Trenden nu är data. Sensorer som visar baldensitet i realtid är inte längre ovanliga. Detta är ett stort steg framåt. Operatören ser inte bara om maskinen pressar, utan exakt hur den gör det. Du kan justera hastigheten och anpassa till luftfuktigheten i området.

Helst dettaensilagepressska bli en del av ?smarta? gårdar. Överför data om insamlade balar (vikt, densitet, plats i fält) till ett gemensamt system. Detta är inte längre fantasi. Företag som handlarforskning och utvecklingi detta område, som samma "Jiujia", rör de sig verkligen i denna riktning. Deras mål är trots alltintegrera FoU, produktion, försäljning och service, erbjuda en komplett lösning, inte bara hårdvara.

Låt oss gå tillbaka till början. Huvudsaken i en hösilagepress är förståelsen att man inte gör en bal, utan konserverat foder. Varje detalj i designen, varje justering, måste arbeta mot detta slutmål: att bibehålla maximalt näringsvärde. Ibland kräver detta lite mindre press, men det är mycket bättre att kontrollera processen. Det verkar som att denna balans är tecknet på en verkligt genomtänkt bil.