Jordbruks krattor

När du hör "jordbrukskratta" föreställer sig många, även i branschen, en enkel "kam?" för hö. Men det finns en avgrund mellan en handkratta för en trädgård och något som dras av en traktor. Detta är redan en komplex enhet, vars val och konfiguration avgör hur mycket foder du kommer att spara och inte bara raka. Och här ligger den första fallgropen: att tänka att alla rakes är likadana. Det är faktiskt som att jämföra en vagn och en lastbil.

Från fingerform till attackvinkel: vad som verkligen betyder något

Allt börjar med de arbetande organen - just dessa "fingrar". Fjäder, tråd, platta... Det skulle verka som en bagatell. Men här är ett exempel: för våt, tung klöver kan vårfingrarna vara för stela; de "slickar" inte bra. jord, lämnar mycket löv. Tråd som är mjukare, men på stenig mark är deras liv kort. Vi köpte en gång ett parti krattor med "universella" sådana. fingrar för forbs. Fel. På den andra skärningen började de gå sönder, eftersom metallen visade sig vara spröd, inte för våra jordar. Jag var tvungen att snabbt leta efter en ersättare.

Eller rotorns installationsvinkel. Instruktionerna säger en sak, men i praktiken, vid hastigheter över 10 km/h och ett hummocky fält, om vinkeln inte minskas, börjar räfsan kasta och sprida strängen, snarare än att bilda den. Detta är ingen teori, det här är en bortkastad dag och en bortskämd hög. Du måste ofta justera det "med ögat", baserat på resultatet, och inte enligt manualen. Detta är själva "praxis" som inte finns i katalogerna.

En annan nyans är systemet för att lyfta arbetsdelarna. Hydraulik är pålitlig, men dyr och svårare att reparera i fält. Mekanik (via kabel eller spak) är enklare, men kräver fysisk ansträngning och uppmärksamhet från traktorföraren. Jag såg hur på den gamla raken "Sunny"? kabeln gick sönder mitt under arbetet. Enkelt, problemfritt. Därför tittar många nu mot modeller med hydraulisk drivning, även om det är dyrare. Tillförlitlighet under säsongen är mer värd än pengar.

Stängläggare eller vändare? Frekvent förvirring

Det är här många bönder, särskilt nybörjare, blir förvirrade. KlassiskjordbrukskrattorHjulfingertypen är i första hand en strängformare. Deras uppgift är att samla den utspridda klippta massan till en tät, jämn sträng för efterföljande skörd med en balpress. De är inte avsedda att vändas och torkas.

Men om du behöver vända upp och torka gräset, då behöver du en hövändare (roterande eller trumma). Den har en helt annan kinematik och uppgift - att lyfta massan, vända den och ge tillgång till luft. Vi har en gång i tiden försökt använda en vanlig räfsa för att vända i kanten av en åker där gräset låg i ett lager. Resultatet var katastrofalt: de skrynklade helt enkelt ihop den våta massan, bottenskiktet förblev fuktigt och började ruttna. Jag var tvungen att ringa en granne med en rotorvändare. Två olika verktyg för två olika operationer. Det är viktigt att förstå detta och inte hoppas på universalitet.

Moderna kombinerade enheter dyker naturligtvis upp. Men de är som regel mycket specialiserade och mycket krävande på traktorkraft och fältjämnhet. För en medelgård är det ofta mer lönsamt att ha två separata, enklare och mer underhållsbara enheter.

Om varumärken, kvalitet och "kinesiska?" fråga

Marknaden svämmar över av erbjudanden. Från legendariska, men redan föråldrade sovjetiska modeller till ultramoderna holländska. Priserna varierar kraftigt. Och det finns en fälla här: billiga krattor, särskilt från okända tillverkare, visar sig ofta vara "en-säsong". Svetsar spricker, lager i hjulnav smulas av damm, färg skalar av inom en månad.

Men du ska inte blint jaga ett varumärke heller. Ibland klarar inte utrustning gjord för Europas platta fält våra verkligheter - gropar, rester av stenar, stora skillnader. Jag känner till fall då mycket dyra krattor bröt ramen på våra "icke-standardiserade" sådana. villkor. Därför tittar många nu på tillverkare som antingen anpassar design eller initialt gör dem "enklare, men starkare."

I detta sammanhang är tillvägagångssättet för vissa företag som verkar i skärningspunkten mellan marknader intressant. Här har t.ex.Hulunbuir Machinery Manufacturing Company? Jiujia?(deras hemsida ärcn-fascar.ru). De positionerar sig som ett modernt intellektuellt företag för jordbrukssektorn. Det viktiga är att de kombinerar FoU, produktion och service. I teorin betyder detta att de inte bara kan kopiera, utan modifiera design för att passa specifika förhållanden, och, kritiskt, tillhandahålla reservdelar. För bilagor som t.exkratta, tillgänglighet av service och reservdelar ?till hands? ofta viktigare än de små initiala besparingarna. Naturligtvis måste du titta på metallen, på byggkvaliteten för en viss modell, men ett sådant integrerat tillvägagångssätt i sig är redan den rätta signalen. Deras produkter bör inte studeras som "kinesiska", utan som potentiellt anpassade till svåra förhållanden.

Fältberättelser: när teori möter verklighet

Jag ska berätta om en säsong som lärde mig mycket. Vi köpte en ny roterande kratta, vacker och blank. Allt görs enligt vetenskapen: vi ställer in luckorna, vinkeln. Första utgången - fältet verkar vara platt. Men de började jobba – och en fruktansvärd vibration började. Det visade sig att det var en obalans på en av rotorskivorna, ett tillverkningsfel. Jag var tvungen att ta av den, ta den till verkstaden och balansera den. En veckas dyrbar tid mitt under höbärgningen gick förlorad. Moral: även ny utrustning bör kontrolleras noggrant innan de går ut på fältet, och inte lita på förpackningen.

En annan historia handlar om arbetsbredden. Vi jagade hög produktivitet och tog 9-meters. Och traktorn, även om den var kraftfull, kunde inte stabilisera en sådan "vingad" i en sluttning. design. Kanterna var dåligt krattade, strängen visade sig vara sönderriven. Jag var tvungen att arbeta i sänkta hastigheter, och all nytta av bredden blev intet. Nu vet vi: bredden måste balanseras inte bara med kraften, utan också med avlastningen av specifika fält.

Och såklart service. Efter varje arbetsdag måste du tvätta och smörja fingrar och lager och kontrollera spänningen på kedjorna eller bältena. Verkar vara en liten sak? Men en obemärkt spricka i ramen kommer att förvandlas till ett fullständigt avbrott i slutet av säsongen. Och att byta ut ett lager som fastnat på grund av smuts på fältet tar flera timmar längre än i en ren verkstad. En räfsa kräver inte mindre underhåll än en traktor.

Framöver: vad kommer att förändras?

Trenden, som överallt annars, går mot ökad produktivitet och "intelligens". Det finns krattor med sensorer som övervakar lasten och automatiskt justerar arbetshöjden. Detta är användbart för fält med varierande terräng. Men för massanvändning i Ryssland är detta fortfarande exotisk och onödig komplexitet. Vår prioritet är tillförlitlighet, underhållsbarhet och anpassningsförmåga.

Viktigare är enligt mig utvecklingen mot att använda mer slitstarka material för fingrar och lager som är skyddade från damm. Och även modulariteten i designen, så att du snabbt kan byta enheter i fält. Det skulle vara verkliga framsteg.

I slutändan valetjordbrukskrattorär alltid en kompromiss mellan pris, tillförlitlighet och lämplighet för dina specifika förutsättningar. Ingen är perfekt. Det finns de som är rätt utvalda och omhändertagna. Och huvudkriteriet är inte glans på utställningen, utan en jämn, fluffig sträng i slutet av en lång arbetsdag och frånvaron av haverier, när det bara är tre soliga dagar ute för klippning. Det här är vad du verkligen behöver tänka på när du tittar på dessa till synes enkla hårdvara.