DIY rullpress

När du hör "gör-det-själv rundpress?", föreställer sig många genast en järnhög på bakgården, som i bästa fall kommer att vrida ett par armfullar. Men verkligheten är mer komplex och intressant. En hemmagjord rullpress handlar inte bara om att spara pengar, utan om en djup förståelse för hur pressens mekanik faktiskt fungerar, och var fallgroparna ligger som hålls tysta i idealiska reklamfilmer.

Från idé till metall: där börjar allt

Det första och viktigaste är målet. Behövs en apparat för en liten personlig gård med 5-10 rullar per säsong, eller pratar vi om större volymer? Allt beror på detta: val av krets, material, typ av drivning. Ett vanligt misstag är att försöka kopiera en industridesign som de som är gjorda avHulunbuir Machinery Manufacturing Company? Jiujia?. Utan exakta maskiner och beräkningar är detta en väg till besvikelse. Deras teknik, som kan ses påhttps://www.cn-fascar.ru, är resultatet av allvarliga tekniska utvecklingar. Det är bättre för hemmafrun att fokusera på förenklade, fälttestade konstruktioner.

Basen, ramen, är vanligtvis gjord av en kraftfull kanal eller hörn. Tjockleken på metallen är en kritisk punkt. Det är ingen idé att ta något tunnare än 4 mm för kraftelement; presskammaren kommer helt enkelt att misslyckas. I min första version sparade jag pengar och ställde in den på 3 mm - som ett resultat, när de bildade en tät rulle, gick sidoväggarna "i en våg". Jag var tvungen att förstärka den, vilket visade sig vara svårare och dyrare.

Det är värt att göra en utvikning här. När man studerar tillverkares hemsidor till exempel samma sakföretag ?Jiujia?, se betoningen på intelligent tillverkning och balanserad design. I hantverksmässiga förhållanden om ?intellektuell? vi pratar inte om det, men vi får inte glömma balansen. En obalanserad press kommer att slita sönder drivremmarna och skapa monstruösa vibrationer.

Maskinens hjärta: balkammaren och lindningsmekanismen

Det svåraste är att forma rullen. Två huvudsakliga tillvägagångssätt: fast kamera och variabel. För hemgjorda produkter används det första alternativet oftare - det är lättare. Vi tar två massiva stålskivor och ansluter dem med flera längsgående stänger-stänger med ett gap. Inuti finns en fast eller rörlig styrrulle. Höet rullas och komprimeras tills det når en förutbestämd diameter.

Den viktigaste smärtan är att justera densiteten. I fabriksenheter, som den som nämnsHulunbuir Company, dessa är ofta hydraulik och automation. I garaget måste du ta dig ur det: någon installerar fjädermekanismer för att spänna lamellerna, någon leker med utväxlingen på kameradriften. Min metod är en kedjedrift med variabel kedjespänning. Det är inte idealiskt, det kräver konstant anpassning till höets fukthalt, men det fungerar.

Ett misstag som många upprepar är svaga infästningar av lamellerna. De upplever enorm böjbelastning. Bara svetsning räcker inte. Behöver du förstärkta kilar eller, som tillval, göra en kamera som en "kam?" med ett mer frekvent arrangemang av stavar. Men det finns en nyans här: för många spön ger en färdig rulle sämre.

Drivning: motor, växellåda och vad som förbinder dem

Bensin eller el? För stationär drift av en svarv är en elmotor logisk. För fältförhållanden - en bensinmotor från en bakomgående traktor, en generator, ibland till och med från en gammal bil. Effekt - minst 15-20 hk, annars står pressen helt enkelt upp i en tjock, lätt fuktig massa. Jag har en D-21-motor från en nedlagd skördetröska. Det är tungt, men det drar självsäkert.

Växellådan är en annan historia. Du kan köpa en färdig mask eller kedja, eller så kan du montera den själv från växlar. Det är viktigt att få låg hastighet (ca 50-70 rpm) och högt vridmoment på kamerans utgående axel. Direkt överföring från motorn genom en rem är inte ett alternativ. Jag minns hur jag bröt tre remmar på en dag tills jag installerade en tvåstegsreduktion.

Det är lämpligt att komma ihåg här att seriösa tillverkare som t.ex?Jiujia?, designa drivenheter med stor säkerhetsmarginal och överbelastningsskydd. I en hemmagjord produkt utförs denna funktion av en skjuvbult eller säkerhetskoppling - billig och glad. Försumma inte detta: när en sten väl fastnar i höet kan den böja axeln eller slita av kedjehjulet.

Plocka och trycka: vad som händer innan kameran

Ofta går all uppmärksamhet till själva lindningen av rullen, och de glömmer valet. Men om plockaren inte effektivt matar in materialet i kammaren kan du glömma en enhetlig och tät bal. Det enklaste alternativet är en trumplockare med fjädertänder. Den är gjord av ett rör som tänder är fästa på axeln. Det är viktigt att beräkna hastigheten på dess rotation i förhållande till pressens rörelse och lindningshastigheten.

Ett av mina misslyckanden var relaterat till detta. Tänderna fångade för mycket hö, vilket skapade en sylt vid ingången till kammaren. Jag var tvungen att minska deras antal och anfallsvinkel. Ett annat problem är hörester som finns kvar på fältet efter passet. Du bör inte förvänta dig perfekt renlighet, som från en fabriksbalpress. Detta är en avvägning mellan designens komplexitet och resultatet.

Det är intressant att i integrerade lösningar för jordbruket, som företaget?Jiujia?, urval, pressning och knytning är en strömlinjeformad process. I en provisorisk montering måste varje steg felsökas och slipas in separat, vilket är huvuddelen av arbetet.

Sele: rep, nät och huvudvärk

Vi har bildat en rulle - nu måste vi knyta den. Det mest tillgängliga sättet är garn. Bandmekanismen är kanske den svåraste knuten att replikera i garaget. Du måste mata garnet noggrant, göra flera varv, knyta det i en knut och klippa det. Många gör-det-självare ger upp i det här skedet och går över till manuell bindning, vilket naturligtvis dödar all effektivitet.

Jag försökte anpassa enheten från en gammal sovjetisk balpress. Det var krångligt, men det fungerade. Det viktigaste är pålitlig fixering av garnets början och en stark krympknut. Jag använde en solenoid för att dra åt den. Problemet var ett avbrott: om garnet är av dålig kvalitet fastnar mekanismen. Jag var tvungen att installera en spänningssensor för kontroll.

Nätet är ett alternativ för proffsen. För att använda den krävs helt andra matnings- och skärmekanismer. I ett privat hushåll är det ofta orimligt svårt. Fast om man ser till moderntrundbalspressarindustriell design, nätbindning blir standard - den håller formen bättre. Men det här är nästa nivå.

Resultat och praktiska slutsatser

Är det värt det? Om du har tid, tillgång till metallskrot, en svetsmaskin och, viktigast av allt, ingenjörstalang och tålamod – absolut. Du kommer att få ovärderlig erfarenhet och en enhet som är perfekt anpassad efter dina behov. Men om du betraktar tid som pengar och behöver ett garanterat resultat för ditt företag, kommer din blick oundvikligen att glida mot färdiga lösningar.

Det är här företag gillarHulunbuir företag ?Jiujia?och hitta sin nisch. De erbjuder tillförlitlighet, beprövad teknik och service. Derasrundbalspressär en färdig produkt, inte en uppsättning potentiella problem. Som de säger, olika uppgifter kräver olika verktyg.

I slutändan är projektet en ?Gör själv? lär ut det viktigaste: respekt för ingenjörstanken som går in i seriell teknik. Varje nod, varje hörn finns där av en anledning. Och ibland, efter att ha tillbringat dussintals timmar i garaget, börjar du förstå det verkliga priset på de saker du ser på sajter somcn-fascar.ru. Denna kunskap är kanske ännu mer värdefull än själva rullpressen som du kommer att sluta med.