
När man talar om automatiserad teknik föreställer sig många omedelbart en traktor utan förare. Detta är naturligtvis ljust, men i praktiken är allt mycket mer prosaiskt och komplext. Automatisering är inte ett mål, utan ett verktyg. Ett verktyg för att lösa specifika problem: spara resurser, öka driftens noggrannhet, samla in data för beslutsfattande. Det förbises ofta att det mest avancerade systemet är värdelöst om det inte är integrerat i gårdens befintliga tekniska cykel eller inte är anpassat till lokala förhållanden - som höjdskillnader eller marksammansättning.
Den verkliga revolutionen börjar i det små - med övervakningssystem. Till exempel att installera jordfuktighetssensorer och NDVI-kameror på en spruta. Det verkar vara en liten sak. Men när enheten justerar såningshastigheten eller appliceringen av växtskyddsmedel i realtid, baserat på den faktiska prestandan för varje kvadratmeter av fältet, är detta praktisk automatisering. Läkemedelsbesparingar kan nå 15-20%, och detta är en direkt fördel och inte en vacker bild.
Det är viktigt att förstå skillnaden mellan att automatisera en enda operation ochautomatiserade jordbruksmaskinersom en del av ett enda digitalt ekosystem. Du kan köpa en smart gödselspridare, men om den inte är kompatibel med fältkartor baserade på drönar- eller satellitdata, är dess "intelligens?" kommer att begränsas. Därför förlitade vi oss en gång på plattformslösningar där teknik "kommunicerar?" med jordbruksledningssystem.
Vi hade erfarenhet av att implementera ett automatiskt körsystem baserat på en RTK-station för markberedning i en stor gård i Black Earth Region. Körnoggrannheten är centimeter, överlappningen är minimal. Men den största vinsten låg inte i bränslebesparingar (även om det fanns några), utan i det faktum att operatören kunde fokusera på att kontrollera bearbetningsdjupet och driften av de arbetande delarna, och inte på att upprätthålla en rak linje. Kvaliteten på arbetet har ökat och operatörsutmattningen har minskat. Det handlar om den "mänskliga faktorn", som ofta glöms bort.
En av nyckelpunkterna som sällan diskuteras på mässor är svårigheten att integrera olika utrustning från olika tillverkare. Till exempel köpte du en såmaskin med sektionsbrytare från ett märke och en spridare från ett annat. Deras kommunikationsprotokoll kan vara inkompatibla, och istället för en enda bild får du två separata "öar". automatisering. Du måste antingen välja en ekosystemleverantör, eller investera i utvecklingen av gateways och adaptrar – vilket tar tid och pengar.
Till exempel företaget ?Hulunbuir Machinery Manufacturing Company ?Jiujia? (deras hemsida ärcn-fascar.ru) positionerar sig som ett integrerat företag som kombinerar FoU, produktion och service. Deras tillvägagångssätt, att döma av beskrivningen, syftar just till att skapa integrerade lösningar för växtodling och boskapsproduktion. Detta är en logisk väg, för när en tillverkare ansvarar för både hårdvara och mjukvara, och för deras gemensamma arbete, är det lättare att uppnå stabilitet. Detta är särskilt viktigt förautomatiserade jordbruksmaskinerinom boskapsproduktion, där fel i utfodrings- eller ventilationssystemet kan leda till snabba och allvarliga förluster.
I praktiken stötte vi på en situation där det importerade komplexet för precisionsjordbruk inte "läste" bra. kartogram konstruerade med hjälp av inhemska agrokemiska data. Format, tillägg... Vi var faktiskt tvungna att kalibrera om algoritmerna. Slutsats: automatisering bör vara flexibel och anpassningsbar till lokala specifikationer, och inte vara en "svart låda".
Inom växtodling kan man fortfarande prata om återbetalningen av smarta system, men i boskapsuppfödningen är många processer utan automatisering helt enkelt otänkbara. Det handlar inte bara om mjölkningsrobotar. Låt oss ta foderdistributionssystem. Moderntautomatiserade jordbruksmaskinerför detta är det inte bara ett löpande band. De beräknar kosten för varje grupp av djur baserat på deras produktivitet, vikt, fysiologiska tillstånd, blandar foder från flera komponenter med en noggrannhet på gram och doserar det vid en given tidpunkt. Manuellt arbete här är inte bara ineffektivt - det kan inte ge den nödvändiga noggrannheten och konsistensen, på vilken viktökning och mjölkavkastning är direkt beroende av.
Men det finns nyanser även här. Till exempel tillförlitlighet. På en avlägsen gård är ett sammanbrott av ett sådant komplex en nödsituation. Därför är inte bara själva enheten kritiskt viktig, utan också ett genomtänkt diagnossystem (helst på avstånd) och tillgången till snabb servicesupport. När en tillverkare, som Jiujia, deklarerar en fullständig cykel av "forskning-produktion-försäljning-service", indikerar detta ett mer ansvarsfullt förhållningssätt till utrustningens livscykel.
Jag såg personligen hur ett automatiserat mikroklimatkontrollsystem introducerades på en av mjölkgårdarna. Sensorer för temperatur, luftfuktighet, ammoniakhalt. Allt verkar perfekt. Men till en början var det problem - systemet reagerade för abrupt på förändringar, slog på och av fläktar, vilket orsakade stress hos djuren. Det krävdes finjustering av algoritmerna för att göra ändringarna smidiga. Detta är just fallet när tekniken måste anpassa sig till biologin, och inte vice versa.
Nästa steg, som redan är synligt, är övergången från automatisering av individuella processer till autonoma tekniska cykler. Vi pratar om system där data från skördeutrustning (avkastning, luftfuktighet) används direkt och i realtid för att justera gödslings- eller markbehandlingsprogram för nästa säsong.Automatiserade jordbruksmaskinerkommer att bli inte bara en utförare, utan också en nyckelleverantör av data för att fatta agronomiska beslut.
Detta kommer att kräva nya standarder och, återigen, öppna system. En bil från samma tillverkare ska delas utan problem. data med en molnplattform eller programvara för jordbrukshantering. Hittills förblir detta ofta en öm punkt - alla drar täcket på sig själva och skapar slutna ekosystem. Det är användbart att titta på tillverkare som bygger in denna typ av öppenhet i arkitekturen för sina lösningar från början.
En annan trend är robotisering för små och komplexa verksamheter. Inte jätteskördetröskor, utan små autonoma plattformar för punktrensning i ekologiskt jordbruk, för att plocka bär eller för att övervaka grödors tillstånd mellan raderna. Här är kraven på "intelligens"-maskiner - bildigenkänning, beslutsfattande - en storleksordning högre. Detta är redan teknikens gräns, men det är just sådana nischlösningar som kan ge maximal ekonomisk effekt vid intensiva grödor.
Så vad är viktigt att komma ihåg när man tänker på automatisering? Först, tydligt definiera uppgiften. Vad vill du optimera: materialåtgång, arbetskvalitet, arbetsresurser eller datainsamling? Varje mål har sin egen klass av lösningar. För det andra, överväg inte bara kostnaden för hårdvara, utan också kostnaden för ägande: mjukvaruuppdateringar, prenumeration på tjänster (till exempel korrigerande signaler för navigering), personalutbildning, integrationsarbete.
För det tredje, titta på leverantören holistiskt. Kan den ge en hel cykel? Kan det vara såautomatiserade jordbruksmaskinerbli en del av ditt växande digitala system? Tillgänglighet, som det nämnda företaget från webbplatsencn-fascar.ru, egen utveckling och service - ett gott tecken, men inte det enda. Referenser i förhållanden liknande dina, vilja att anpassa produkten och, viktigast av allt, transparens i kommunikationen är viktigt.
Automatisering är en resa, inte ett engångsköp. Du kan börja smått - med samma parallellkörning eller sektionsstyrning. Huvudsaken är att varje steg ger mätbara fördelar och lägger grunden för nästa, mer komplexa beslut. Och då kommer en traktor utan förare att upphöra att vara en futuristisk bild, men kommer att bli ett logiskt inslag i en effektiv och tekniskt avancerad ekonomi.